Varför lär man sig aldrig..............

Varför lär man sig aldrig? Det är en bra fråga. Jag läser i böcker och jag lyssnar på föredrag och hör att man inte ska sätta för mycket fröer i en och samma kruka för det är alldeles för svårt när det är dags för omskolning. Detta låter absolut vettigt så det bör man ju följa. Men vad händer? Jo, när man väl står där med fröpåsen häller man ner fröerna i krukan och när man sedan hällt dit så mycket fröer som man tror är lämpligt ser man att det bara är lite kvar i påsen. Då är det väl lika bra att tömma påsen, man vet ju aldrig, fröerna kanske är svåra att få att gro. Hur många av er känner igen sig i detta? Vad blir sedan resultatet. Jo vart enda ett litet frö ska till och gro och så har man en kruka med en massa småttingar som kommer att vara nästan omöjliga att omskola. Av mina frösådder i år som står inne har det blivit alldeles bedrövligt i en kruka. Det är Primula erosa, en liten viva som jag inte känner till något svenskt namn på.














Jag vet att ju längre jag väntar med att försöka omskola dessa desto svårare kommer det dessutom att bli, suck. Kanske är detta något som jag borde ta tag i idag innan det blir så mycket rötter att de omöjligt kan fixas. De lär ju knappast kunna växa vidare heller särskilt mycket i denna krukan. Det finns ju liksom ingen plats. Tänk vilka problem man skapar sig, fast jag kan erkänna, detta är ett ganska angenämt problem och ha.

Nu när vi äntligen har vår tar jag också tillfället i akt och visar några bilder som jag tog i fredags på mina krokusar. Visst är de härliga nu.